Har ju hakat på den andra hälften som jobbar i annan stad och försöker själv hitta nåt. Vi har varit ett par i över ett år och jag har accepterat att han är sluten och inte gärna pratar, jag är ju lite likadan. När vi ändå pratat om sånt som trycker så har det gått bra. Först verkade det tillfälliga jobbet här inte bli så tillfälligt och nu när jag eventuellt har chans på ett fast jobb så säger han att han inte vet. Vad ska jag göra här om han drar? Det är definitivt inte här jag vill spendera resten av mitt liv.
Jag har nog börjat inse att han har andra prioriteringar... och tyvärr verkar jag vara ganska långt ner på listan. Att jag kommer efter barnen har jag tidigt fått lära mig men i vilken ordning jobb och barn kommer är högst oklart. Jag måste ta tag i ämnet 'vart ser du oss'. Jag är rädd för att han kommer få det till att det är bra som det är och om jag inte tycker det så tar han det. Hans liv rullar liksom på ändå (fast jag vet att han har inre strider). Trots det så tror jag han kanske tycker om mig mer än han vill erkänna för sig själv eftersom han gör mig delaktig i rätt många saker som vad jag tror är jobbiga för honom. Men vad vet jag....jag är bara en blond bimbo.
