Drömmar

Jag hatar när livet kommer i vägen för ens drömmar. Det ända jag har haft att se fram emot är resan till alperna i augusti o allt spännande jag skulle få göra där. Denna veckan har dock byråkrati och livet gjort att det inte blir något. Jag har precis meddelat att jag är tvungen att hoppa av. Osäker på om detta gör att jag aldrig kan söka igen eller inte men så får det bli.

Sjukskrivningen är förlängd och jag kommer antagligen få träffa en psykolog. Vill inte men tänker ändå att det kanske inte är helt fel. Jag måste inse att det finns gränser för vad jag mentalt klarar av. Just nu känner jag mig bara tom och hopplös. Hoppas några dagar på Bohusläns klippor kommer ge mig nytt hopp.

Time to say good bye

Det har varit lite tungt nu och i fredags var jag tvungen att säga hej då till en trogen liten vapendragare. Han blev 8 år, 2 månader och 2 dagar. Njurarna har bråkat sen i höstas och han blev dålig för några veckor sen, sedan dess har han inte varit den samma glada kissen jag haft i fem år. Han har levt på bonustid och har antagligen haft ont i några dagar. Det är ett jobbigt beslut att ta men man kan inte vara självisk och dra ut på lidandet. Han låg snällt på filten och ett ljus brann på bordet brevid. Han sa inte ett pip under hela tiden, kanske förstod han att han skulle slippa ha ont nåt mer. Att något så litet kan betyda så mycket för en människa. 

Vila i frid lilla gubben