Jag hatar när livet kommer i vägen för ens drömmar. Det ända jag har haft att se fram emot är resan till alperna i augusti o allt spännande jag skulle få göra där. Denna veckan har dock byråkrati och livet gjort att det inte blir något. Jag har precis meddelat att jag är tvungen att hoppa av. Osäker på om detta gör att jag aldrig kan söka igen eller inte men så får det bli.
Sjukskrivningen är förlängd och jag kommer antagligen få träffa en psykolog. Vill inte men tänker ändå att det kanske inte är helt fel. Jag måste inse att det finns gränser för vad jag mentalt klarar av. Just nu känner jag mig bara tom och hopplös. Hoppas några dagar på Bohusläns klippor kommer ge mig nytt hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar