Egoism..

Förra sommaren hade jag i stort sett bestämt mig.. inget mer misslyckat jävla internet dejtande. Det blev aldrig som man tänkt sig, jag uppfattades nog som stel, pryd, blyg eller klängig. Åt helvete med alla män! När mitt vikariat är slut så drar jag till alperna, fokus på mig och vad jag tycker är roligt. Men så letade jag efter någon att träna med under mina semesterdagar på ett träningsforum och....oj! Vilken hunk! Så var det inte alls tänkt. Nån slags attraktion fanns det märktes men inget hände. Sakta sakta samlade vi var o en på oss mod att pressa nästa möte till nåt annat: ett inomhus pass blev en after work öl (eller fem) blev en dag på stranden som följdes av middag and the rest is history.

Han har bagage och jag har på sätt o vis också mitt bagage. Mitt kommer dock inte i form av två andra individer som alltid sätts i första hand. Mitt bagage var år av besvikelser, taskigt självförtroende, stress och spiraler av negativt tänkande. Sen fanns det tolv små luddiga tassar med tre tillhörande svansar och nosar som visade sig bli ett stort problem.
Jag lade alperna på hyllan och tog ett jobb jag inte ville ha. Han blev dålig efter en tur i skogen och mina pälsbollar gjorde det hela värre. Men jag visade att jag var beredd att offra dem även om det var fruktansvärt jobbigt. Precis när jag gjort det börjar han veckopendla till annan ort. Vi fortsätter ses en gång i veckan, alltid med barnen. Tror vi fick en helg på hela våren själva.

Varje gång jag föreslår att vi skall göra nåt så är det -Ja men barnen... Vem lider mest jag eller han? Jag som offrar saker som är roliga för att vara med den jag tycker om eller han som alltid slits mellan två partier han tycker om? Jag skulle aldrig våga ifrågasätta någonting gällande dem för att det är bara att inse att jag alltid kommer komma i andra hand.
Det som kanske är ännu jobbigare är att han aldrig riktigt blev bra efter den där skogsturen. Eksem, utslag och kliande till förbannelse. Han är inte längre den där aktiva killen som jag hängde med förra sommaren. Jag tror jag kan räkna på två händer de antal gånger vi gjort nåt mer aktivt än gått upp i skogen med fika. Det här är grabben som sprang ultra lopp och multisportade.

Idag... kall men fin dag. Vi är i den där andra staden som nu blir mer som hemma. Vi är två som veckopendlar 'hem' på helgerna. Vi får i alla fall mer tid tillsammans än i våras. Denna helgen slapp vi köra hem och ta emot barn. En helg för oss själva! Planerad tur ut blir nu stoppad av det där jäääävla kliandet! Tanken på att ge mig iväg själv har funnits men detta skulle ju vara vår helg! Ska jag vara mer egoistisk o dra iväg och göra nåt o visa att jag inte alltid tänker dansa efter hans pipa eller tycka synd om honom som inte kan göra det han vill. Det måste vara hur jobbigt som helst o inte kunna sova ordentligt, klia sig i sömnen tills det blöder och inte ha något som lindrar. Inte kunna göra något aktivt för att svetten gör att det svider istället.

Jag känner ibland att jag borde var mer egoistisk i vårt förhållande för det är hela tiden jag som 'offrar' mig. Men vad blir resultatet av det?

Gratis wifi ett försäljningsknep

Efter en lyckad uppkoppling förra veckan återvände jag till ett av espresso house fik för att sitta o skriva en del då jag får mer inspiration o energi än att sitta hemma. Idag hittade jag en plats med eluttag (det e de små glädjeämnena i livet...) o tänkte att här blir jag ett tag.

Nu har jag suttit i nästan en timme o försökt koppla upp mig! Min dyra macka är uppäten, teet är kallt o jag har inte skrivit en rad. Energin jag letade efter har förbytts till huvudvärk och irritation. En tjej har försökt boota om det men det hjälper inte. Gggrrrrr!! Får ta en vända på stan o kolla in gymmen. Något blir det väl jag får pengar. Ska se om jag kan provträna lite innan.

Social missanpassning

Jag blev nästan rädd för mig själv i helgen när jag insåg att jag dömmer folk otroligt fort. Alltid har jag intalat mig själv att jag har så mycket tålamod och jag behandlar alla lika. Men....nä...så är det inte.

Det blev så otroligt påtagligt hur vissa människor bara inte har det där 'normala' sociala beteendet när det kom in en ny person i vår studiegrupp. Allt denne gjorde var bara så fel! O allt som kom ur munnen! T ex en övning vi skulle göra så gick vi en bit och sen ställde vi oss i gruppen...denne person gick 15 meter från gruppen o kollade på gräset o träden o... Jag har blivit rätt nära de andra deltagarna då vi har varit med längst och kan ha en ganska skämtsam jargong oss emellan utan att någon tar illa upp. Det var otroligt provocerande när jag och en annan står o 'skämtar' och jag blir anklagad för att kritisera den andra personen av denna nya människa. Vi kommer INTE dra jämnt och jag kan se hos de andra deltagarna att jag inte är ensam i att bli provocerad och störd i min kurs. Jag vill verkligen inte prata skit om någon eller låta mig brusa upp när jag vet att jag tillhör majoriteten av gruppen - jag vet bara inte hur jag ska lära mig ignorera utan att det märks.

Kursen handlar om ledarskap och företagande men jag vet vad jag kan och hur jag varit som ledare. Jag må inte varit perfekt men jag tänker inte låta denna människa gå in o kommentera. Hon kan leva i den fantasivärld hon satt o prata de om (helt of topic naturligtvis) så kan jag få jobba vidare på min affärsidé.

Sista dagen att söka till vårkurserna idag. Har nu sökt friluftskurser, foto och en kurs i improvisationsberättande. Får se vad det blir av det hele...

Entreprenörskap

Förra veckan var det starta eget dag och denna veckan eget företag mässa. Lite samma samma bland utställarna...hjälp med att starta, webside hjälp och bokföringsprogram. Ändå värt ett besök för mig för att få mer fart på tankarna o försöka fokusera.

Ironi..

En av de här människorna som tydligen lyckas ta sig fram på höga stolar trots att de inte är fullt kvalificerade har nu kommit och bett mig om hjälp. Vad är min hjälp värd tror ni?....En fika.
Ska jag vara en vän och dela med mig av min kunskap i hopp om att själv få in en fot? Eller ska jag hålla inne på fakta o hävda att det kostar?

Nederlag...eller?

Börjar sakta halka in i en sån där period där jag tvivlar på allt jag gör och vem jag är.

Förra veckans möte med hopp om jobb kändes skakigt o nervöst eftersom jag inte visste vad som förväntades men jag skulle få chans att eventuellt jobba med något jag tycker är roligt och utvecklande. Igår fick jag dock beskedet att de inte var intresserade. Ägaren trodde inte jag skulle vara självgående nog och han har inte tiden att lägga ner.

Detta sved!

Jag hör alltid hur driven jag är och o hur duktigt och kunnig.... Jag tycker själv att jag är driven och har mål sen känner jag att jag måste få information från de som sitter på den för att kunna gå vidare. I alla de jobb jag nu sökt får jag ibland höra att jag är överkvalificerad...en bekant som är rekryterare har flera gånger sagt -Nej nej det jobbet vill inte du ha! Skall han få bestämma vad jag vill? Och när jag söker tjänster som jag verkligen vill ha så är jag underkvalificerad. Vad tusan ska jag göra?

Jag är kritisk till alla coacher man erbjuds genom arbetsförmedlingen och rekryteringsfirmor. Vad leder detta egentligen till? Jag har blivit coachad i jobbet under en lång tid och själv gått en grundläggande utbildning så jag kommer vara väldigt kritisk om jag går med på något sådant. Där emot om jag lyckas få en duktig som kan sätta sig in i min ansökan på ett bra sätt och är intresserad av mig så kan det nog funka.

I tisdags var jag på en starta eget dag vilket igen satte igång drömmarna om något eget. Jag skall se till att börja jobba på en marknadsplan men jag tror att jag är väldigt kritisk till mig själv och kan behöva hitta folk omkring mig som peppar och stöttar istället för att bara säga att jag kommer få slita ihjäl mig. Jag skulle vilja hitta nåt unikt att distribuera men hur skall jag göra det genom att inte ha råd att ta mig nånvart. Skulle så gärna vilja åka på nån outdoor fackmässa eller liknande.

Har du nåt tips? Vad saknar du i vardagen eller när du skall ut i naturen? Har du sett/hört om något som inte finns att tillgå i Sverige?