Natural Horsemanship

Sitter faktiskt med tårar i ögonen och tittar på filmen 'Buck' som går på SVT 1. Det är en film om Buck Brannaman som åker USA runt och håller 'clinics' i hur man hanterar hästar. Imorgon ska jag träffa min gamla chef från fullblods stuteriet som jag jobbat på. Fan va jag saknar hästar i mitt liv!

Att jobba på stuteriet var tufft som tusan. Det har gått nästan 15 år sen jag satte min fot mitt ute i Franska landsbygden utan att kunna ett ord franska. Som 19, 20 åring blir man utnyttjad för att man får chans att jobba med det man älskar och tänker inte alltid på arbetstider etc. Men det gjorde mig tuff, jag vet vad arbetsmoral är och jag har fått uppleva några underbara stunder. Att kunna vakna på morgonen och titta ut genom fönstret och se gröna ängar med betande hästar och kor så långt ögat når, gå nattvakt med katten som sällskap och känna adrenalinet när du märker att det är dax för fölning. Att se denna rangliga lilla varelse komma till världen och ta sina första stapplande steg på singa långa ben...

Buck Brannaman och Monty Roberts, som jag fick se live för några år sen, får allt att se så lätt ut! Men jag tror att alla som har hållt på med hästar vet att det är inte bara att knäppa med fingrarna. Jag har dock hundra gånger mer tålamod när det gäller djur än när det gäller människor. Kanske borde jag hänga med tillbaka till gården.....

Tittar framåt

Jag gillar när jag mår så här! Så här betyder att jag har energi, är målinriktad och taggad. Känns som att jag kan klara allt! Men det är en rädsla i att känna så här för jag kände nåt liknande för nåt år sen, och när jag flyttade hem till Göteborg igen.... Då gick jag all in i mitt nya jobb/nya position och efter några månaders slit kändes allt bara skit. Frågan är hur jag ska göra nu för att klara allt det där jag vill men att tycka det är kul och ha kvar energin.

Jag har en otroligt intressant intervju i eftermiddag som är en chans för mig att använda all min tidigare erfarenhet och vara med o forma något nytt från grunden. Skulle behöva ett riktigt jäkla ordentligt pepptalk innan!

Tyst o tomt

En vecka som sambo och jäklar vilken skillnad det blir när barnen försvinner och andra halvan veckopendlar. Från 120 tempo till....knäpptyst! Får lite panik av att grabbarna bara vill sitta framför datorn hela dagarna och lilltjejen gapar o inte sitter still en sekund (läs klänger på mig!). Synd när vi var så himla aktiva förra året innan borelia o all allergi.

Det kröp i kroppen lite och jag var tvungen att ta en promenad - efter dryg 200 m var jag uttråkad och försökte mig på att springa lite. Knät höll nästan hela 3,5 km, gjorde dock ont i nerförsbacken men kan jag hålla det till det så är jag nöjd. 

Måste bara dela med mig av Ueli Stecks rekordklättring på Eiger med fantastiska 'Welcome Home, son' av Radical Face som soundtrack. Hela filmen 'Swiss Machine' visades förra hösten på Banff Filmfestival och det är helt otroligt vilken maskin han är!

 

Aim pepp

En dryg vecka kvar till det jag sett fram emot sen vi gick i mål i Lindvallen förra året....REVANSCH! Några sekunder sena i mål var mycket bittert och jag hoppas vi lärt av våra misstag. Vi hade ju en plan..vi får se till att hålla den bara. Sen har ju jag betydligt mycket mer cykelträning i benen vilket jag hoppas kommer hjälpa mig att må lite bättre. Startfältet i Hemsedal är betydligt större än det i Sälen förra året - nästan 60 damlag i år. Tror vi har som mål att hamna på övre halvan i alla fall. Förhoppningsvis lyckas vi ta lite 'roligare' kontroller med mer poäng i år så vi kanske slipper fara runt som skottspolar.

Sista träningsveckan kommer bestå av klättring idag, simning imorgon, simning + cykel måndag, cykel + klättring tisdag eller onsdag. Kan ju inte springa pga mitt taskiga höger knä men funderar på att ge mig på en liten vandring om det inte blir klättring på tisdag.

Sugen på att vara med? Titta va kul det är