Samspel i grupp

Sitter i en del av stan som är ganska främmande för mig men efter som stans (Sveriges ?) bästa klätterskomakare ligger här så försöker jag bekanta mig närmre med Majorna. Cafe Marmelad har meriter som 'Göteborgs bästa latte' och den är jag ju tvungen att testa även om jag försöker intala mig själv varje dag att jag ska sluta med kaffe.
Jag har hittat ett litet bord i ett hörn där jag tänkt plöja igenom boken 'Samspel i grupp' av Björn Nilsson. Men jag har snabbt lagt märke till en intressant blandning av människor här! En grupp av lite äldre rysktalande (?) damer som avnjuter en lunch, en grupp arbetslösa rockers som disskuterar musik o jobb, lattemorsor på uteserveringen och casualklädda medelålders män på väg mellan möten. O så jag... Arbetslös medelmåtta som vill ha en stark kreativ entreprenörsanda och ett klart utstakat mål.

Ledarskap och gruppformationer är intressant att studera. Jag märkte på kursen i helgen att jag håller tillbaka en del känslor och beteenden hos mig själv för att inte stöta mig med den lilla grupp det blev. Jag stör mig på detta beteende hos mig själv! Varför ska jag hålla tillbaka o 'anpassa' mig? Det fanns en annan deltagare som stack ut hela tiden och krävde en hel del luftrum. Att markera att man är en enstöring och inte bo med resten av gruppen tycker jag är ett märkligt beteende när man valt att gå en ledarskapskurs. Kanske kan jag få några handfasta råd i boken hur jag ska hantera detta.