fredag 8 juni 2012

Vägen hit

Jag har tappat räkningen för längesen vilken dag i ordningen det är som jag har denna hemska huvudvärk! Det är fruktansvärt jobbigt att aldrig någon verkar ta det på allvar. Har varit hos läkaren flera gånger och sist fick jag åtminstone tabletter men de hjälper ju inte! Förra året gick jag igenom akupunktur 10ggr som hjälpte för stunden men inte långsiktigt.
Ät bättre! Tja - antagligen..o dricka mer vatten istället för kaffe.
Motionera! Hallå...räcker det inte att klättra 2-3 ggr i veckan, springa nån mil i veckan, cykla....
Sov tillräckligt! Däckar oftast innan elva och går upp halv sju. Det anses väl vara helt ok.
Stressa mindre! Ah...finns det en knapp man kan trycka på? Jaha nähe...inte det.. då får jag väl säga upp mig då.....

Så där är jag nu. Jag har väldigt tveksam till jobbet jag påbörjade i höstas och visste inte om det var min grej då det påminde mycket om det jag gjort innan som jag var ganska trött på. Men lönen var ok och jag var rädd för att gå på A-kassa för länge. Ganska snabbt fattade jag att det inte var min grej. Obefintliga marginaler, slutkörd personal, missnöjd personal, lågavlönad personal, okunniga arbetsledare, bristande kunskaper, dålig kommunikation m.m. Redan efter två månader letade jag efter nytt jobb lite sporadiskt men det är inte helt lätt att jonglera jobbsökande när man jobbar heltid och sitter på pyttelitet kontor. Huvudvärken kom på allvar i vintras och några gånger har jag helt enkelt inte orkat gå till jobbet. Det resulterar ju bara i att det blir ännu mer att göra när jag kommer dit. Flertalet gånger har jag varit på väg att säga upp mig och för två månaders sen gjorde jag slag i saken!
När man inte får gehör för förslag, när man framför brister i arbetsmiljö och får till svar att personalen bara utnyttjar situationen och är lata, när man känner att man aldrig kommer bli en i gänget då är det inte roligt längre. Då gav jag upp!

Strukturerad som jag är hade jag en bra plan på överlämning till min efterträdare men den gick i stöpet redan första veckan eftersom jag inte fått viktig info som påverkar upplärningstiden.  SLÄPP DET! Säger många, du ska där ifrån, får du inte den tid du behöver är det inte ditt fel. Igår tvingade jag mig upp med dundrande huvud och släpade mig iväg mot jobbet då hela dagen var packad med viktiga möten när min efterträdare skulle introduceras. Men...stackarn kom inte ....han hade lite ont i huvudet...stackars liten... Han hade fått nån barnbacill o skulle vara hemma fredag också. *Suck* Så efter att ha genomlidit gårdagen gjorde jag inte ens en tillstymmelse till ansträngning att gå till jobbet imorse. Jag håller på att släppa det....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar