Samspel i grupp

Sitter i en del av stan som är ganska främmande för mig men efter som stans (Sveriges ?) bästa klätterskomakare ligger här så försöker jag bekanta mig närmre med Majorna. Cafe Marmelad har meriter som 'Göteborgs bästa latte' och den är jag ju tvungen att testa även om jag försöker intala mig själv varje dag att jag ska sluta med kaffe.
Jag har hittat ett litet bord i ett hörn där jag tänkt plöja igenom boken 'Samspel i grupp' av Björn Nilsson. Men jag har snabbt lagt märke till en intressant blandning av människor här! En grupp av lite äldre rysktalande (?) damer som avnjuter en lunch, en grupp arbetslösa rockers som disskuterar musik o jobb, lattemorsor på uteserveringen och casualklädda medelålders män på väg mellan möten. O så jag... Arbetslös medelmåtta som vill ha en stark kreativ entreprenörsanda och ett klart utstakat mål.

Ledarskap och gruppformationer är intressant att studera. Jag märkte på kursen i helgen att jag håller tillbaka en del känslor och beteenden hos mig själv för att inte stöta mig med den lilla grupp det blev. Jag stör mig på detta beteende hos mig själv! Varför ska jag hålla tillbaka o 'anpassa' mig? Det fanns en annan deltagare som stack ut hela tiden och krävde en hel del luftrum. Att markera att man är en enstöring och inte bo med resten av gruppen tycker jag är ett märkligt beteende när man valt att gå en ledarskapskurs. Kanske kan jag få några handfasta råd i boken hur jag ska hantera detta.

Ledarskap

Vad är ledarskap? Vad är en ledare? Vem är ledare? *Suck* Jag har varit på en första träff på en kurs runt ledarskap och produktproduktion. Trots att vi diskuterat dessa frågor om o om så vet jag inte. Om jag visste skulle jag nog inte ifrågasätta mig själv så mycket. De senaste veckorna har jag drömt om ett jobb som jag sökt. Jag kom igenom första intervjun smidigt som bara den - var den första som intervjuades och gled igenom till nästa utan att behöva vänta på samtal. Andra intervjun var lite nervös men gick också väldigt bra och jag hade en bra känsla i magen. Jag valdes ut att åka till huvudkontoret i Stockholm och var alltså med i slutgallringen. Det mötet kändes inte lika självklart och jag började i och med det ifråga mig själv, mina svar och om jag någonsin kommer passa in i någon organisation igen och i så fall i vilken roll. Jag kan inte ljuga om hur jag är, vad jag vill och hur jag tycker att en arbetsgrupp skall fungera.

Att vara en samspelt grupp hänger inte enbart på ledaren tycker jag - deltagarna kan inte tro att ledaren skall göra allt för dem, deltagande är lika viktigt! I de senaste rollerna har det funnits haltande deltagande... Jag är rädd för att gå in i en ledande befattning på grund av allt som hänt. Men det är klart man blir smickrad när omgivningen tycker att det är det perfekta jobbet för mig o att jag skulle klara det med glans. Jag har fått lite distans till sommarens krasch och lite jävlaranamma, eller tja..tills idag i alla fall. Nu är jag där igen och vill bara lägga av. Ledarskap är inte svart o vitt, jag tror inte det finns ett gyllene ord eller en stil, variant, kalla det vad du vill. Om du väljer att anställa någon utifrån de kvalitéer de besitter så försök inte förändra dem. Visst..putta i rätt riktning men man måste själv få slanten att ramla ner.

Aim Challenge 2012

Förra veckan var relativt späckad så denna rapportering blir lite sen.

Kunde inte vara med i Lindvallen då semestrar var bokade etc men med skulle vi vara så det var bara att boka in oss i Hemsedal. Det tog ungefär 7 timmar att köra från Göteborg med några korta stopp. Jag hade skött stugbokningen och vi fick en jättegullig liten timmerstuga alldeles på andra sidan ån från skidcentrat.

Det studerades kartor från föregående år för fullt samt vandringskartor för att få en större blick över området. Vi hade läst att ena liften skulle vara öppen så att möjligheten att ta sig upp på fjället fanns var vi säkra på. Pasta laddade en sista måltid, monterade kartställ och nummerlappar innan vi la oss.
Vi vaknade till en fantastiskt fin morgon med frost i gräset! Det var svårt att klä sig då vi visste att det skulle bli betydligt varmare under dagen men vi båda hatar att frysa. Så jag drog på mig de långa löpartightsen med cykelbyxorna jag fått av J under (går det att cykla bekvämt så why not). Sen var det lager på lager av tunna tröjor och löparjackan ytterst o buffen under hjälmen.

 Hur man i fjällvärlden på en sträcka på ca 300 m lyckas träffa en flera cm stor glasbit är fortfarande en lite av en gåta för mig. Men på nåt sätt lyckades J.....tilläggas bör att vi inte ens kommit till starten. Många i min omgivning låter mig sällan få göra de där lite krångligare sakerna trots att jag vill lära mig. Det var nog tur att jag för nåt år sen gav mig fan på att byta cykelslangen själv...det fick ta den tid det ville. Nu slet jag av Js däck och var väldigt tacksam för min nya lilla väska under sadeln proppad med tillbehör. På med ny slang och börja pumpa!
Till start kom vi i tid och allt men pulsen hade gått upp regält av tanken att vi åkt så lång förgäves. Vi placerade mig och cyklarna ganska högt upp i backen som ledde mot liften och det var tid det bar av när J kom med kartan. Liften var inte igång så det bildades snabbt kö, många passade på att ta en kontroll som låg alldeles i närheten under tiden. Det betydde att jag traskade in i ett stort rör där det kom fjällvatten. 5 minuter in i tävlingen så var jag blöt om fötterna!

Blöt o skitig får man liksom räkna med. Ett o annat blåmärke också. Vi cyklade på i ganska bra tempo uppe på fjället vi missade vika av mot en kontroll vilket betydde en extra tur i uppförsbacke. Jag har märkt att jag har en ganska lång uppvärmningssträcka så jag flåsade som en galning när vi lämnade cyklarna vid vägen och skulle gå några hundra meter upp på en kulle. -Jag måste få ner min puls!
Mer äventyr involverande vatten, mossa o lera. Sen började en dryga 4 km vandring med cykel på en liten stig ner för berget. Stigen hade nog varit helt ok om det inte hade varit för en viss tidspress och cykeln! Det var rätt stenigt o lite småbrant på vissa ställen o det var inte riktigt att man kunde ta stöd på cykeln. Nåt enklare flakt parti försökte jag cykla lite men det gick inget vidare. Väl nere hade vi redan siktat in oss på en 15 poängare dit det var en bit o ta sig. Det var en vandring bland klippblock längs en å och väl framme var det ett klätter/via ferrata moment som jag tog. Van klättrare är jag men i cykelskor tappas all teknik bort!

Vi fortsatte plocka kontroller, inga var direkt svåra att hitta. Det var så många deltagare att det var lite lämmeltåg till kontrollerna. Vi ville inte uppleva samma sak som förra året med att vara för långt bort så vi vågade inte åka så långt bort på vägen utan gav oss iväg till Hemsedal centrum. Där väntade simning för J. Jag hade aldrig hoppat i där! Strömt som tusan och J sa att hon förfrös hjärnan. Vi kom i mål med gott om tid över och ska vi vara lite efterkloka hade vi hunnit med minst de två kontroller som låg nå km längre bort innan vi beslöt oss för att vända. Men poängen räckte till top 25 vilket vi var mycket nöjda med. Det var 70 startande damlag. Dock var det över 100 poäng till vinnarna, men ungefär 40 poäng till topp 10. Att vinna kanske inte riktigt är på kartan men jag vill bli betydligt bättre på att välja rätt väg och våga. Jag måste få ordning på mina knän så man orkar ge sig upp o springa på fjället och plocka poäng. Nästa år blir det kanske mix med M. Frågan är om vi kommer prata med varandra när vi kommer i mål Mr Ånglok har ju liiiite bättre kondis och förutsättningar än mig.

Hur som helst är Aim Challenge något av det roligaste jag har gjort och jag hoppas kunna vara med många gånger framöver! HELL YEAH!

Natural Horsemanship

Sitter faktiskt med tårar i ögonen och tittar på filmen 'Buck' som går på SVT 1. Det är en film om Buck Brannaman som åker USA runt och håller 'clinics' i hur man hanterar hästar. Imorgon ska jag träffa min gamla chef från fullblods stuteriet som jag jobbat på. Fan va jag saknar hästar i mitt liv!

Att jobba på stuteriet var tufft som tusan. Det har gått nästan 15 år sen jag satte min fot mitt ute i Franska landsbygden utan att kunna ett ord franska. Som 19, 20 åring blir man utnyttjad för att man får chans att jobba med det man älskar och tänker inte alltid på arbetstider etc. Men det gjorde mig tuff, jag vet vad arbetsmoral är och jag har fått uppleva några underbara stunder. Att kunna vakna på morgonen och titta ut genom fönstret och se gröna ängar med betande hästar och kor så långt ögat når, gå nattvakt med katten som sällskap och känna adrenalinet när du märker att det är dax för fölning. Att se denna rangliga lilla varelse komma till världen och ta sina första stapplande steg på singa långa ben...

Buck Brannaman och Monty Roberts, som jag fick se live för några år sen, får allt att se så lätt ut! Men jag tror att alla som har hållt på med hästar vet att det är inte bara att knäppa med fingrarna. Jag har dock hundra gånger mer tålamod när det gäller djur än när det gäller människor. Kanske borde jag hänga med tillbaka till gården.....

Tittar framåt

Jag gillar när jag mår så här! Så här betyder att jag har energi, är målinriktad och taggad. Känns som att jag kan klara allt! Men det är en rädsla i att känna så här för jag kände nåt liknande för nåt år sen, och när jag flyttade hem till Göteborg igen.... Då gick jag all in i mitt nya jobb/nya position och efter några månaders slit kändes allt bara skit. Frågan är hur jag ska göra nu för att klara allt det där jag vill men att tycka det är kul och ha kvar energin.

Jag har en otroligt intressant intervju i eftermiddag som är en chans för mig att använda all min tidigare erfarenhet och vara med o forma något nytt från grunden. Skulle behöva ett riktigt jäkla ordentligt pepptalk innan!

Tyst o tomt

En vecka som sambo och jäklar vilken skillnad det blir när barnen försvinner och andra halvan veckopendlar. Från 120 tempo till....knäpptyst! Får lite panik av att grabbarna bara vill sitta framför datorn hela dagarna och lilltjejen gapar o inte sitter still en sekund (läs klänger på mig!). Synd när vi var så himla aktiva förra året innan borelia o all allergi.

Det kröp i kroppen lite och jag var tvungen att ta en promenad - efter dryg 200 m var jag uttråkad och försökte mig på att springa lite. Knät höll nästan hela 3,5 km, gjorde dock ont i nerförsbacken men kan jag hålla det till det så är jag nöjd. 

Måste bara dela med mig av Ueli Stecks rekordklättring på Eiger med fantastiska 'Welcome Home, son' av Radical Face som soundtrack. Hela filmen 'Swiss Machine' visades förra hösten på Banff Filmfestival och det är helt otroligt vilken maskin han är!

 

Aim pepp

En dryg vecka kvar till det jag sett fram emot sen vi gick i mål i Lindvallen förra året....REVANSCH! Några sekunder sena i mål var mycket bittert och jag hoppas vi lärt av våra misstag. Vi hade ju en plan..vi får se till att hålla den bara. Sen har ju jag betydligt mycket mer cykelträning i benen vilket jag hoppas kommer hjälpa mig att må lite bättre. Startfältet i Hemsedal är betydligt större än det i Sälen förra året - nästan 60 damlag i år. Tror vi har som mål att hamna på övre halvan i alla fall. Förhoppningsvis lyckas vi ta lite 'roligare' kontroller med mer poäng i år så vi kanske slipper fara runt som skottspolar.

Sista träningsveckan kommer bestå av klättring idag, simning imorgon, simning + cykel måndag, cykel + klättring tisdag eller onsdag. Kan ju inte springa pga mitt taskiga höger knä men funderar på att ge mig på en liten vandring om det inte blir klättring på tisdag.

Sugen på att vara med? Titta va kul det är